Nje nga librat poetike te Lagerkvist eshte ai qe titullohet "Ankth". Poezite ne te jane pa tituj.
Jane te ndjera (ne mungese te nje fjale me te goditur). Mua me pelqejne. Po shqiperoj ketu dy poezi qe te percjell te pakten dicka nga vlerat e Lagerkvist. Nese ndonje varg ju duket inkoherent apo i pakuptimte, faji eshte i perkthyeses.
1-
Eshte me bukur kur terret dita
Gjithe dashurite qe permban hapesira
fashitur rrine nen nje drite te zymte
mbi boten
mbi shtepizen tokesore
Cjithcka eshte dhimbje e butesi, me duar ledhatuar
Zoti vete shfaros brigjet e huaj
Gjithcka eshte prane, gjithcka larg e tutje
Gjithcka njeriut ju dha borxh, e huajti
Gjithe eshte e imja, dhe gjithcka do te me merret
Se shpejti gjithcka do me rrembehet
Pemet, rete, toka ku baritem
I vetem
i pagjurme do capitem
Per Lagerkvist- ne shqip
1- Origjinali
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånarfjärran stränder
Allt är nära allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra
ensam utan spår.
Ankthi, Ankthi eshte c'me ra ne hise
Plaga e fytit
Klithma e zemres qe gjemon sterese
Qielli mpihet i shkumuar
ne doren e rende te mbremjes
dhe ngrihen pyjet
kulmet e ngrira
kaq shterpa drejt qemerit
te tkurrur te qiellit
Sa e ashper eshte cdo gje,
kaq e ngurte, e erret dhe e heshtur!
Vij verdalle ne kete dhome te erret
Ndjej tehun e mprehte te shkembit ne gishterinj
I cjerr duart deri ne gjakosje .
tek i shtrij lart drejt rreckave te ngrira te reve
Ah, dhe thonjte i shqyej nga gishterinjte
i gervish duart deri ne plage, ne dhimbje
drejt malesh dhe shtigjesh te erresuara
drejt kudhres se zeze te qiellit
Drejt tokes kallkan te ftohte!
Ankthi, ankthi eshte c'me ra ne hise
Plaga e fytit
Klithma e zemres qe gjemon sterese
Per Lagerkvist- ne shqip
2- Orgjinali
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
drejt hekurit te zi te qiellit
ReplyDeleteme duket nje cike i cuditshem si varg... sepse nese i referohet 'ngjyres' se qiellit ne ate moment, me duket se e shkruar keshtu nuk ja ploteson idene.
ndoshta:drejt qiellit te hekurt te nxire
ose : drejt qiellit si hekur erresuar
ohhuuu, po ja fus kot me duket :)
Komplimenti per mundimin dhe qe i solle dhe per mua. Flm.
Ishte kenaqesi :)
ReplyDeleteNe fakt doja te shkruaja drejt kudhres se zeze te qiellit mirepo nuk isha shume e sigurte sa perputhej me idene e autorit.
Do e rishoh dhe njehere dhe ndoshta "vjedh" sugjerimin e dyte tendin.
ka shume menyra te theni qe te perkthyera ne shqip i nderrojne komplet kuptimin( me famozja:punto nero, punto nero :)), prandaj nganjehere ne shqiperim je i/e detyruar qe te kerkosh nje kompromis ndermjet ndryshimeve (te domosdoshme per te dhene idene e autorit) dhe minimumit te mundshem per te mos ju larguar origjinalit.
ReplyDeleteTek strangemen, po beja nje shqiperim me 'bejte', sepse mbas postimit, shikoja se 'rimat' e mija ndoshta e benin nje cike 'terheqes' vargun e poetit (ne shqip), por nuk mund te respektonin metriken dhe menyren me te cilen ai kish ndertuar origjinalin.
Bla bla bla, prap po flas kot me duket :)
Ps:ajo qe doje te shkruaje, por qe s'e kishe shkruar(kudhra), eshte shume shume me domethenese se supozimet e mija :)