Ja. Så är det nog ibland att man tänker och tänker och sedan står allt still. Allt man velat få gjort, allt man skrivit upp på listor kors och tvärs känns oöverstigligt. Man står still. Det syns ingen början inget slut och ingen mening. Motivationen saknas. Varföret saknas. Meningen är bort. Nyttan i sig är inte nyttigt nog. Det tar emot.
Och så slappar man en stund. Och så skärper man sig igen.
Jag tror jag är där nu. I skärpningens stund. En liten stund. En kvart eller så räcker långt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment